Ja dagarna flyter på rätt bra här hemma. 3 dagar har jag haft semester. Vi gör inte så mkt, vi mest bara är =) Väldigt skönt! Håller på o tvättar o vädrar sängkläder o småpysslar lite. Daniel har åkt till Andreas nu, åkte för en stund sen, så han kommer inte hem förens senare ikväll! Det går frammåt för Andreas iaf, tror inte jag har berättat vad som hänt med han. Den 18 maj 18,20 fick jag nog det värsta telefonsamtalet man kan få. En förtvivlad Johanna ringer o gråter o är alldeles ifrån sig! Då är Andreas på väg i ambulans från SSAB till falun! Han hade bränt sig. Var ungefär det vi visste då. OK tänkte jag! Det är nog lungt bara han kommer till falun. Ringer Daniel o berättar det som inträffart, han var vid sin bror. En stund senare får jag reda på att Andreas ska flygas med helikopter till Uppsala, nersövd! No shit, det var inte det telefonsamtalet jag väntat mig! Ringer Daniel igen o ber han komma hem, förtvivlad o gråter som en tok gör jag! Sen var det bara att åka ner till Johanna o invänta att hon skulle komma hem! Sen var det en väntan o åter väntan. Dagarna gick, veckor gick o Andreas låg fortfarande nersövd! Efter 21 dagar väcker dom han. Men den tiden känndes som en hel evighet ska ni veta! Ja o här är vi nu! Andreas fick 76% brännskada! Idag är han kvar i Uppsala, o han tränar så gott det går. Så snart han kommit så pass långt dom vill så kommer han att få komma till falu lasarett! Ja så vi har haft en ganska tuff tid! Å jag måste bara säga att det finns nog ingen jag avgudar så mkt som Johanna! Hon är så stark o helt underbar! Även fast det kanske inte alltid är så roligt att få höra att man är så stark, men jag kan säga så för vi har gråtit floder tillsammans oxå! När jag fick se kort på Andreas så bröt jag ihop till gråt, nästan så tårarna kommer nu med! Han låg där med slangar överallt o såg så liten ut. Men idag mår han iaf mkt bättre än vad han gjorde för 2 månader sen.

Vi älskar dig Andreas, kämpa på nu så du kommer hem!!