Jag sådde några blommor en för varje vän Jag tror att de var fyra men särskilt minns jag en Det blev höst och vinter och blommorna de dog på våren kom de åter men kvar bara tre stod Så kom de stora regnet med moln så stora grå och nästa gång jag såg dem så var de bara två Sen så kom då solen med allt de ljus den har och plötsligt står där ensam en liten blomma kvar Du härdades i solen du drunknade i regn En sak är då säker du är en verklig vän!

Johanna jag älskar dig så! Tänker på dig varje sekund, men det vet du ju redan =) Det här klarar vi!

Så blev det idag =( Jag skulle ju ha varit o träffat Andreas idag men Johanna skickade ett sms igår kväll o sa att hon ville åka själv, vill inte berätta anledningen nu. Eller det måste jag inte heller för den delen. Så då är det självklart att hon ska åka själv när hon ville det. Men jag blev otroligt ledsen när hon sa det, inte för att jag inte skulle följa med just idag, kommer ju flera dagar. Utan det var nog mer att jag hade ställt in kroppen på det o förberett mig på det. Men som sagt var så kommer det flera dagar. Så istället åkte jag, Elias, Jannike, Isac, Filip till kupolen o inhandlade lite studentkläder o studentpresent o skor till Ebban, skolavslutningen. Sen när jag kom hem fick jag ångest o skuldkänslor över att jag åkt dit, jag hade ju inte ens skickat ett sms till Johanna. Känndes helskumt iaf. Tänk att man reagerar så konstigt i sådana här situationer. Ja det är väl det som hänt idag. Vårat liv är inte som sagt var så mkt roligare än så här just för tillfället. Kram