Ja då har vi passerat ett helt år igen, jösses vad tiden går. På nyårsafton hade jag o Daniel varit förlovade i 9 år, det är ju ganska lång tid jag är ju bara 26 år. Satt o funderade att vi har ju gjort det bästa som finns på denna jord. Vi har ju skaffat två små underbara barn tillsammans, det är ju inget man bara "går" o gör. Vi har gift oss, skaffat hus. Ja jag vet inte men jag blev nog väldigt sentimental i mitt tänkande. Senast idag när jag läste aftonbladet så insåg jag att man gör ju inte allt  som vi har gjort bara för att. Idag stod det att en 4-årig flicka försvann på nyårsnatten. Fy vad grymt!! Man kan inte ens tänka sig vad grymt o djävligt det är. Å här hemma går man helt i sin egen lilla bubbla o har en riktig o bra familj. Tänk på den stackars mamman som sitter där just nu o funderar o vad det måste mala i hennes huvud, vad har hänt? Vart är min underbara dotter? Gör någon henne illa? Lever hon? Är hon rädd? Nä fy för sånt. Jag blir så illa till lags när jag läser om sånt här. Grymma,grymma värld!! Hur kan den vara så orättvis? Kan någon klok människa förklara för mig hur man kan ta ett barn ifrån i detta fall en mamma? Kan inte riktigt förstå det. Kommer hon ens att få se sitt barn nå mera? Som sagt var man ska nog inte ta varandra för given alla gånger, hur det än är så kan det faktiskt hända mig med även fast man går i denna bubbla dag in o dag ut o tänker nej det händer inte mig. Jag insåg idag att man ska verkligen "ta" vara på varje stund man har med sina barn o man, man vet aldrig vad som händer imorgon. Så tex. lägg aldrig barnen utan att ha rett upp saker i ting om ni varit osams eller grinig för något, hur ska barn förstå varför det är si eller så?! Somna aldrig osams med din sambo/man, ta som sagt var vara på det ni har!! Det är så otroligt världefullt. Man vet inte vad man har förens man har förlorat det. Nu blev detta inlägg kanske väldigt tråkigt att läsa men det är en tanke som kom upp idag när jag läste detta i tidningen. Kalla mig sentimental eller vad ni vill med kände bara att jag ville skriva av mig. Har iaf precis lagt mina små knoddar o pussat dom god natt o talat om hur mkt jag älskar dom, gör jag ju alla kvällar men just idag känndes det så i hjärtat. Mina älsklingsknoddar!! Sänder en stor tanke till denna förtvivlade mamman o hennes släkt/vänner. Hoppas innerligt att allt ordnar sig.......