Jag fick en känsla av att döpa om min blogg =) Idag så säger Elias en sak till mig när vi satt vid frukost bordet =) Jag tror helt allvarligt jag avlider vad den ungen är go! Vi satt o pratade om vad skönt det ska bli när snön försvinner o våren kommer för sen kommer ju sommaren. Då sa jag men Elias tänk vad kul när vi tar fram cyklarna o vi kan börja o träna att cykla utan stödhjul observera att det var JAG som tyckte. Han satt o lyssnade på mig o höll väl med lite smått, sen så tittar han på mig, lägger huvudet lite på sne o säger:

E: Men du mamma! Hur hade du tänkt om jag ramlar av cykeln då?

M: Jamen då får jag väl hjälpa dig upp så klart!

E: Så du menar att om jag vurpar o slår mig så gör det inget!! (Börjar på att bli lite upprörd)

M: Jo det är väl så klart att jag inte vill att du ska slå dig, men det kan ju hända när man ska lära sig.

E: Ok, så det är ditt val?! Att jag ska ramla o slå mig.

Men snälla rara barn! Lätt att hålla sig för skratt där! Vi pratade lite igår om att man har ju alltid ett val att göra med det mesta! Så då la han in det lite fint imorse. Men han var inte så intresserad av det, bekvämlighetsnisse =) Enkelt med stödhjul! Det rör inte han i ryggen om han har stödhjul eller inte! Han bryr sig faktiskt inte så mkt alls om saker o ting! Det tycker jag är bra! Han skiter fullständigt i hur alla andra gör. Men min tanke var god, tyckte att det kändes ok att börja träna då =) Men det tyckte inte han =) För mig får han ha stödhjul tills han är 15 om han så vill, tänkte ju bara vara snäll =) Sötfisen!