Å jag säger det igen! Jag tycker att det är så j-vla dålig stil av er som är in här o "snokar" dagligen. Ni kan då fan aldrig ge er till känna. Jag säger inte att man måste kommentera varje gång o varje inlägg när man är in, men det är ju bara ett fåtal människor som kommenterar lite då o då! Ta inte åt dig om du vet om att du brukar kommentera =) Ni andra då?! Nä snoka det ska ni utan att ge er till känna, jag ger då kommentarer då o då! Nä jag bli så jävla less på sånt folk! Usch!! Nyfikna som få, men visa vem du är det är tydligen förbannat svårt! Får väl se om hela bloggen blir lösenordsskyddad. Jag skriver dels för att skriva av mig o även dela med mig, men nada tillbaka!

Det är inge kul att ha ångest =( Å det är inte för någon struntsak ska jag säga er! Inte för mig iaf, men säkert för många av er som läser. Nu är det ju så här att för 5½ är sedan så kom det en liten gosse till världen som fick namnet Elias! Han vägde 4320 g 54 cm lång. Hela hans första år var inte så roligt för oss. Han skrek, knölade o var allmänt missnöjd! En mamma som var helt slut, han har en storasyster vid namn Ebba född 2003. Alltså så stod denna mamma förtvivlad var o varannan dag över hur hon skulle bete sig med dessa små älskade barn! Flickan fick liksom bli stor fort vilket mamman fick ångest över, pojken var missnöjd, vad gör man som mamma? Efter många tårar så fick vi träffa barnpsykolog, träffades 3-4 gånger kanske, sen ringde hon o avbokade våra inplanerade möten dagen innan ibland samma dag för det hade kommit upp "akuta" ärenden. Tack! Var som mormor till Elias sa, hur vet dom vad du kan ta dig till?! Hade mamman eller pappan varit dåliga i psyket så hade vad som helst kunnat hända! Det visste väl inte dom hur deras psyke var. Prova att sova max 4 timmar per dygn med 2 st små barn, varav en bebis o en 2 åring! Gasch! Tackar gudarna för att mormor o morfar hjälpte till! Så man fick sova någongång! Hur som haver så hade vi bestämt med hjälp av BVC att Elias skulle få börja på dagis tidigt, 1 år var han. Det var nog räddningen!! Vi bröt ett mönster för alla 4, det blev nytt o det gjorde att han blev nöjdare, han började att sova! Åren gick o allt var bra, men han var mkt sjuk våran lilla gosse. Det tog alltså 4 år innan vi fick diagnosen astma på han, o vi divk börja med medicinering. Kan det ha varit så jävligt att han inte mådde bra i kroppen men kunde inte säga vad som var fel?! Det grubblar jag fortfarande på. Han var ju mkt sjuk, varför kollade dom inte upp sånt?! Nu då?! Ja nu ska han börja lekis i höst, men snälla rara! Hur ska jag fixa det då? Jag måste verkligen börja "släppa" honom, jag kan inte hålla så hårt i honom o "dalta" med honom. För när skolan kommer är det ingen dans på rosor, där måste man bli stor o tuffa till sig om man ska ta sig igenom. Tyvärr är det så i dagens samhälle! Mammas älskade lilla kille, hur ska han fixa det?! Inte alls så att han är "dum" på något vis o inte klarar skolan utan mera att jag håller honom så hårt o alltid finns vid hans sida! Minsta lilla grej. Men då går ju inte det! Ja jag måste ju, det är ju bara så. Ta bara som en sådan grej, han är 5½ år o han torkar sig inte i rumpan själv vid toabesök. Det "måste" dom ju kunna vid skolstart. Det är liksom en praktisk sak. Ja jag vet inte, men låt det inte gå så fort till hösten!! Jag vill verkligen inte. Är så galet svag för denna lilla varelse! Mamma älskar dig så Elias Mattias Källström!!    Glöm aldrig det!