Titt som tätt. Å framför allt när jag läser era kommentarer! Nä det är så klart Fia att jag inte pratar "högt" med Ebban om min viktnedgång. Men problemet är att hon börjar bli så stor att jag kan inte "dölja" det heller. Jag har ifrågasatt mig själv om det är något jag/vi gör så hon mår dåligt, men har kommit fram till att jag kan inte klandra mig själv för det. Jag vet att vi har inte gjort något. Naturligtvis pratar jag inte "högt" om vikten o har förklarat på ett sunt sätt, men att vi inte behöver prata om det i "onödan" Jag har så fruktansvärt dåligt samvet som ingen kan förstå, det är vedevärdigt att inte kunna hjälpa sitt barn! Bara att hoppas det vänder nu så jag kan börja "leva" o inte bara gå i en bubbla hela dagarna.

Herregud varför alltod vi?! Jag är psykiskt instabil så jag vet snart inte om jag ska vända ut o in på mig själv eller inte. Så känns det just nu! Gasch! Alla som tror att det är lätt att vra förälder kan nog "låna" ett barn ett tag. Det är inte alltd en lätt match! Våran lilla älskade Ebba har det hänt något med?! Det hela började efter magsjukan, att hon hade ont i magen oice verse. Men hon åt o allt var frid o fröjd! I onsdags kräktes hon, ont i magen, inge mera. (Trodde hon ätit för mkt gott) Vi var ju på badhuset. Sendans dess har hon "krånglat" med maten, inte vill äta o så. Men i fredags började det rejält. Hon vill inte äta, illamående, ont i magen, panikångest så fort man nämner ordet mat, hulkningar! Hela den karusellen. Men i söndags kände jag att detta rår inte vi på, vi måste få hjälp! Hon har gått ner i vikt, hväger bara 22,5 kg! Herregud, jag är grinfärdig. I måndags på jobbet grinade jag av förtvivlan, kan inget göra! Vi gjorde upp med personalen att ha koll på vad hon åt, men vi tvingade henne inte att äta. Imorse vaknade hon på väg att bli uttorkad, svepte 2 glas vatten rakt upp o ner. Blek o tagen, pratade med sjukvårdsrådgivningen på söndag kväll, då dom sa att inte "dalta" eller "tycka" synd om henne, just av den anledningen när det gäller mat o magen. Ok jävligt lätt som mamma att inte göra det, stå o se på när ens barn får panik över maten. Vilken jävla soppa! Ser att det ser lite konstigt ut ang sjukvårdsrådgivningen men jag ble superbra bemöt o dom förklarade allt mkt bra! Hur som haver så ska vi till vc imorgon. Jag tänker inte ge mig, det är mitt barn o det ska tas prover på henne. Men ikväll åt hon 4 köttbullar o lite, lite makaroner =) Det är i princip det enda hon ätit sen söndags. Jag hoppas det har vänt nu, men vi ska ha en utredning iaf. Men en sämre mamma som jag kännt mig det senaste dagarna tror jag inte det finns. Tänk er själva att stå o se på hur ditt barn går ner i vikt o inte vill äta eller dricka. Fy farao! Uppdaterar er imorgon efter vc. Kram