Å min lilla, lilla älsklings Ebba. När vi kom upp till akuten nu ikväll så fick vi vänta i ca 40 min. Sen kom det in en karl, han frågade vad som hänt o vice verse. Han bad Ebba att lägga sig på brittsen, sen kollade han även jag fick se. OJ vad det första jag tänkte när jag såg hur det såg ut. Var bara att bita ihop o vara en stark mamma fast jag helst hade satt mig ner o storgrinat. Han hämtade sådana där långa grejer, ser ut som en lång tops. Så kollade han, Ebba var superduktig men rädd. Ja sa han det ser inte så djupt ut men det är ju ett långt sår. Jag ska hämta en salva som ni ska få med hem o smörja. Jaja tänkte jag, då var det inte så farligt som det ser ut att vara. Bara 1 min efter han lämnat rummet kommer han in igen o säger att vi måste sy el limma. Å shit tänkte jag!! Han o en kvinnlig läkare till kommer in o dom har bestämmt att det ska limmas. Så då gjorde dom det, men fy vad lilla älsklingen grät o bad dom sluta. Tror ni det var lätt o hålla tillbaka tårarna när ens lilla flicka ber dom sluta, dessutom på ett sånt känsligt ställe. Man lär ju sina barn att säger någon nej så är det så. Hon bara skrek, det svider mamma!! Men sen förklarade både jag o doktorn att dom var ju tvungna så att du ska bli bra. Det förstod hon! Nu sover hon av ren utmattning, hon har gråtit sen tre tiden fram till halv sju, sju. Stackars lilla gummsefjun! Nu ska en helt utmattad mamma oxå sova!

Nu har dom ringt ifrån vårdcentralen, dom sa att vi skulle åka upp till akuten i Ludvika så dom får kolla. Å fy vad jag tycker det är obehagligt. Men det är bara att bita ihop o vara stark inför Ebban.

Nu sitter jag här o väntar på att vårdcentralen ska ringa. Ebba hade  precis slagit signär jag kom o hämtade dom på dagis. Å det var inte det bästa stället, underlivet. AJAJAJ, hon hade varit både ledseno hysterisk. MM o vet ni varför? Hon blöder ju! Å fy för att vara mamma ibland, jag får så ont i magen. Men om dom kunde ringa så man kan få åka o dom får titta. Återkommer!!